Sonen Anton tar nu studenten i maj! Då ska vi ta oss till Åre. Vi som ska åka ska ta natt tåget dit, delvis att resan är lite jobbig och för att man kan sova sig igenom den. En av döttrarna har bokat för oss alla, jag har bara ett problem. Jag och min sambo måste dela sovkupé med mitt X. Okey, döttrarna och resp är med men ändå. Vet inte om jag fixar det. Jag verkligen vill inte vara i samma kupé som han. Varje gång jag tänker på det så reser sig hårstråna på armarna.
Jag VET att han snarkar, kommer inte att stå ut. Det är inte bara det...vi har inte delat sovrum på 15 år och nu ska vi plötsligt göra det. Min sambos inställning har jag ingen aning om men jag tror inte heller han kommer att jubla. Vet inte om ni förstår hur jag tänker, jag vet bara att kroppen skriker nej!
Jag får ta med mig kudden och sätta mig i Bistron, ja så får det bli, någon annan tanke finns inte nu.
Anton har önskat sig kockknivar i student present. Det finns många sorters svindyra knivar att välja på men han skulle ta reda på vilken han ville ha. Eftersom han provat en massa olika så vet han säkert vilken som passar honom. Han lämnade en kniv hemma senast , som jag tycker är "min" allra bästa kniv i min låda. - Jasså den skit kniven: sa han, haha....ja det finns säkert bättre men den duger åt mig.
Det intressanta är att han sa själv att han skulle bli kock när han var 9 år och så blev det! Grattis i förväg min son, vi kommer i Maj med tåget. Oavsett om jag tillbringar resan i bistron eller i kupe´n så ses vi garanterat :)
Jag ser fram emot många goda, fina måltider framöver :)
