Jag har hunnit separera, meningen var att vi skulle bli särbos på prov men jag känner att jag måste ha ett riktigt avbrott och vara singel. Bara känslan att få vara "jag" är underbart skön. Jag är nog en sådan människa som behöver mycket ensamtid.
För länge sedan var det en person som sa till mig, -Du är ingen mans kvinna! Ligger något i det för jag får panik när killar ska göra om mig och inte tar mig för den jag är. Jag är också allergisk mot svartsjuka! Det är något som ger mig rysningar.
Ska det vara så svårt? Lita på varann och ge varandra frihet under ansvar! Klart! Då lever man lyckliga tillsammans, eller? Livets banor är inte lätt alla ggr, men jag försöker nu alltså göra saker som jag mår bra av och inte låta energin gå genom mina fingrar.
Bilden är lånad från nätet! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar