Att inte unna någon annan!

Förstår inte den Svenska avundsjukan på ett eller annat sätt! Det är inte ofta man ser att någon VERKLIGEN blir glad för någons skull. Många vänder också "kappan efter vinden" på ett tråkigt sätt. Jag vill ju så gärna tro på människan, att det man säger verkligen menas.
Titta bara på dom här programmen,
Extreme Home Makeover .  När alla skriker: MOVE THAT BUS!!! Folk jublar för att grannen har ett nu  mycket finare hus än dom andra i området. Dom har dessutom fått en sprillans ny bil och den senaste teknologin i hela huset. Vem skulle stå bredvid och bli glad för sådant i Sverige?

Kan det verkligen vara så att dom är glada på "riktigt"? Ok, dessa människor som får hjälpen har trauman på olika sätt som cancer, ensamstående mm mm. Det jag funderat på är om dom verkligen har råd att bo i det nya fina huset, det är ju liksom inte gratis att bo heller. En annan sak är också, vill 4 åringen med små gulliga tapeter, en rutchkana och små prinsessklänningar ha det så när hon blir tonåring?

Jag kan vara glad när det ordnar upp sig för andra, men är det inte lite överdrivet att ge dom så mycket så att dom knappt uppskattar det?

Sådant här skulle väl ändå inte vara möjligt i Sverige? Visst ska man hjälpa folk med att hjälpa så man nästan stjälper? Blir man lyckligare när allt är tipp/topp? Hjälp dom, JA! Men hejda er.....och dela med er till flera som har det liknande! Dom kanske har något att lära av Sverige iaf :)