Magnetröntgen!

Denna sjukskrivning blev längre än jag kunnat ana! Efter ett antal besök hos läkare, vanlig röntgen mm mm, så trodde jag jag skulle få en förklaring på det onda? Men nej...tragglar fortfarande i samma spår.
Äntligen fick jag då en efterlängtad magnetröntgen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna! Vill inte skrämma upp någon, men jag måste vara ärlig och säga att det var det absolut det jävligaste jag gjort i hela mitt liv!!!
Jag vet att jag har klaustrofobi och gillar inte när jag inte har kontroll. Max 5 sekunder klarade jag, sen sprutade tårarna och jag fick fullständig panik.

Det gick bara inte, inte alls! Killen som körde in mig i dödsmaskinen fick köra ut mig lika snabbt.Han sa lite elakt att -Det här skulle du väl ha tänkt på innan du kom hit?  Men...hur skulle jag kunna veta? Hade tagit lugnande tabletter hemma som inte hjälpte någonting.Ville ju så gärna göra detta för att få svar på mina ryggbesvär. Han sa också att jag kunde fått stesolid insprutat i armen , men nu gick inte det eftersom jag redan hade en dos i kroppen :(

Fullt gråtande åter ombytt frågade jag killen hur länge jag skulle ha legat instängd i "tunnan"? 45 minuter, what???. 45 minuter för länge enligt mig. Han gav mig en ny tid och sa att det säkert skulle gå bättre nästa gång. Jag mådde så dåligt och grät i 2 dagar! Ringde till röntgen och skulle avboka min nya tid, då sköterskan sa att dom skulle ta hand om mig extra nästa gång och ge mig lugnande.

En dag till gick,kände mig nervös och orolig! Skulle jag fixa det? Kan man gå emot sina fobier? Tänkte på känslan när nästippen nästan nådde taket av trumman, när syret kändes som det försvann. När lurarna kom på mina öron och huvudet kändes som bomull. När jag inte såg öppningen nertill och huvudet var ett par decimeter in i tunneln. NEJ TACK, över min döda kropp!!! När jag hörde mina egna hjärtslag som i ett eko och svetten rann. Fick inte heller röra mig och helst inte ens hosta.

Jag förstod att detta inte var något för mig, aldrig i livet att jag skulle göra om det :( Satt hemma och googlade på magnetkameror, jag var inte ensam, det var många som kände som jag. Varför finns då en sådan här apparat? Varför? Tänk på dom som är större än jag, väger mer mm, hur gör man med dom?

Sköterskan sa att det går jättebra, och alla upplever det olika! Jättebra??? Det måste ju bli som en kork i en flaska! Hur klara folk av det? Givetvis har dom då inte klaustrofobi som jag,det kan dom inte ha!

Efter timmar av googlande så såg jag på nätet "guds gåva", hehe! Det fanns en ÖPPEN magnetkamera i Stockholm! På Sabbatsbergssjukhus finns den enda öppna kamera i hela Sverige. Jag ringde direkt till röntgen och fick min remiss skickad dit. Så, nu äntligen har jag min tid den 11/12. Vilken skillnad! Att ha utrymme runt omkring, sen gör det ingenting att jag ligger under den(tror jag). Varför blev jag inte erbjuden denna när dom såg hur dåligt jag mådde? Kostar pengar förstås, men mitt frikort gäller så mig drabbar det inte. Så jag åker upp en dag innan, tar in på hotell och äter en god frukost. Sen infinner jag mig där i god tid! Hoppas det blir som jag tänkt mig, men det vet jag ju inte än! Jag behöver nog lite lugnande ändå om jag känner mig själv rätt! Hoppas det går vägen :)