Dåligt lokalsinne!

Suck, ja vad säger man om detta! Dåligt lokalsinne är inte att leka med, haha. När jag hamnar på ställen där jag inte känner igen mig så skulle jag lika gärna kunna vara i ett annat land. Jag vet fasen inte vilket håll jag ska ta mig. Det kan vara att vägen delar sig eller om jag ska gå framåt eller tillbaka. Jag har ingen inbyggd kompass i huvudet som många verkar ha. Varför vet "dom" och inte jag?

Har ju givetvis googlat på detta och hittade ett inlägg! Där stod det av att sova för lite påverkar både närminne och lokalsinne. Detta kändes ju lite bra att läsa  då jag sover väldigt lite. Det stod också att det får hjärnan att krympa, huwa!!!! Det lät ju mindre bra, hehe. Mitt närminne likaså, fasen vad arg jag blir på mig själv när jag måste kolla en kod eller ett telefonnr 1000 ggr. Det är precis som att jag bara tittar och inte memorerar. Jag måste bli bättre på att sova, hur nu det ska gå till?

Hjärnan är ett mysterium som måste behandlas med respekt, annars slår det tillbaka.

Eftersom jag nu har ett sådant jobb som egentligen inte borde passa mig lokalsinnesmässigt, så inträffar det ju ibland att jag har svårt att hitta. Jag är inte extremt dålig utan när jag ska till platser där jag inte varit förut.

Jag tog bussen till Ekeby från Resecentrum. Bemanningen sa att jag skulle hoppa av vid den hållplatsen, vilket jag gjorde. Plötsligt så stod jag där, för mig mitt ute på landet och visse inte viket håll jag skulle ta mig. Skulle jag fortsätta eller gå tillbaka??? Hm, jag ringde jobbet och kollade.

Dom frågade om jag såg en cykelverkstad på min ena sida. Vafan.... cykelverkstad????? Det enda jag såg var sommarhus och en jäkla massa får!!! Nu blev jag stressad, var i helskotta var jag någonstans???

Jag bestämde mig för att vända och gå tillbaka en bit. Det fanns ingen gångbana så jag var tvungen att följa den stora vägen vilket inte kändes så tryggt! Där gick jag alltså med min ryggsäck med arbetskläder, solen sken men regnet hängde i luften, allt detta kl 07.00 på morgonen.

Hittade en lite gullig röd stuga som jag var framme till och knackade på. Va? Ingen öppnade fast det stod 2 parkerade bilar utanför, om jag tänker efter, så hade jag inte heller gjort det!  En förrvirrad människa , tidigt på morgonen ute i skogen. Vad vill hon? Kommer hon med fred? Jag förstår dom :))

Man kan bara skratta åt eländet! Jag fortsatte att gå och såg en man som följde mig dit jag skulle. Äntligen var jag framme, puss på kinden hade jag lust att ge honom men hejdade mig. Nu var jag då på rätt plats, 15 minuter för sent, vilket dom förstod. Hemresan var inte svår alls , nu hade jag ju plöjt genom terrängen, hahaha   Ja, det spöregnade ju men det gjorde ingenting......jag hittade! :)

(Jag skyller på mitt jobb, dom sa fel hållplats)