Öppen magnetkamera!

Restaurang J/ Nacka Strand

Så, då började jag närma mig dagen D! Magnetröntgen i Stockholm. Jag var sjukt nervös. Umgicks med mina barn kvällen innan och blev bjuden på julbord på restaurang J där min son jobbar som kock. Vilket underbart julbord! Superfrächt, verkligen! All maten stod i ett slags uterum som höll 8-10 grader.Sen åt man inomhus i värmen! Det var sååå gott! Lite mat lugnar magen och själen :)

Rökt räkor, lax av olika slag, ostar, skinka,röror mm mm

Omelette,revbensspjäll,korvar,jansson, rödbetssallad mm mm

Efterrätt i överflöd

Kan varmt rekommendera detta julbord :)

Sedan blev det färd tillbaka hemåt till hotellet! Jag delade rum med en av mina döttrar på Comfort Hotell.Tycker om att bo där, känns liksom hemma på något sätt eftersom jag har båda döttrarna jobbar där!

Nästa dag åt jag frukost på hotellet, älskar hotellfrukost!

Sen kom nervositeten tillbaka, nu var det då dags att ta sig till Sabbatsbergssjukhus. Dotter Sandra följde med som stöd. Väl inne så visste jag inte vad jag hade att vänta. Tänk om jag inte skulle klara av det denna gången heller? Berättade för killen som tog emot mig att jag var sjukt nervös, han var fullt förstående och helt underbar.

Han berättade i detalj allt som skulle hända och jag såg att MR-kameran stod på 4 pelare och det var fritt med luft och utrymme åt sidorna! Han sa att den kommer att vara på den höjden som den var och skulle inte åka nedåt. Det kändes bra så långt. Jag la mig på britsen och när jag skulle åka under skärmen så sa jag stop. Behövde nog något lugnande än då. Det traumatiska satt kvar som berg från den stängda magnetkameran i Eskilstuna :(
Jag fick stesolid intravenöst och effekten var relativt snabb tack och lov. Han sa som ett tips att jag kunde få en servett över mina ögon mellan lurarna, det var helt ok att jag inte såg uppåt utan bara lite rakt fram om jag ville.

Den här kameran ser lite annorlunda ut men nästan lika!

Han sa att jag skulle blunda när jag åkte in i maskinen, det gjorde jag och upptäckte att utrymmet var en aning större längre in. Sen körde han i intervaller 2 min, 4 min, 8 min......Jag kände mig stolt men hade små perioder av "panik" när jag började tänka på att jag inte fick röra mig. Mellan alla magnetslag så fick jag vicka på tårna och röra armarna lite men kroppen var tvungen att ligga helt still. Gjorde ju röntgen på ländrygg och bäcken.Ett tag kliade det sjukt mycket på mitt smalben, det fixade killen som jobbade, hehe. Han rev på mina torra vinterben med sina naglar som om det inte var första gången, hahaha! Vad skulle jag göra, fick ju inte klia mig själv :) Man blir lite lurad på bilden att den är så kort, den är ju faktisk ett par meter lång.

Hela alltihopa tog ca en timme. Det är ganska lång tid och jag var sjukt stolt att jag äntligen hade klarat av det. Gav killen en kram för att han förstod min rädsla och hade det funnits ett "klistermärke" så hade jag varit värd ett och han med :)

Älskar denna Saffran/skaldjurssoppa i Kungshallen

Efteråt firade jag med en god Saffranssoppa och en öl i Kungshallen :) Tusen tack Sandra att du följde med mig och tack mina barn att ni ville vara med sin mamma när hon besökte denna vackra huvudstad! Nervositeten är borta och jag är en erfarenhet rikare :)

Stockholm by night!

Magnetröntgen!

Denna sjukskrivning blev längre än jag kunnat ana! Efter ett antal besök hos läkare, vanlig röntgen mm mm, så trodde jag jag skulle få en förklaring på det onda? Men nej...tragglar fortfarande i samma spår.
Äntligen fick jag då en efterlängtad magnetröntgen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna! Vill inte skrämma upp någon, men jag måste vara ärlig och säga att det var det absolut det jävligaste jag gjort i hela mitt liv!!!
Jag vet att jag har klaustrofobi och gillar inte när jag inte har kontroll. Max 5 sekunder klarade jag, sen sprutade tårarna och jag fick fullständig panik.

Det gick bara inte, inte alls! Killen som körde in mig i dödsmaskinen fick köra ut mig lika snabbt.Han sa lite elakt att -Det här skulle du väl ha tänkt på innan du kom hit?  Men...hur skulle jag kunna veta? Hade tagit lugnande tabletter hemma som inte hjälpte någonting.Ville ju så gärna göra detta för att få svar på mina ryggbesvär. Han sa också att jag kunde fått stesolid insprutat i armen , men nu gick inte det eftersom jag redan hade en dos i kroppen :(

Fullt gråtande åter ombytt frågade jag killen hur länge jag skulle ha legat instängd i "tunnan"? 45 minuter, what???. 45 minuter för länge enligt mig. Han gav mig en ny tid och sa att det säkert skulle gå bättre nästa gång. Jag mådde så dåligt och grät i 2 dagar! Ringde till röntgen och skulle avboka min nya tid, då sköterskan sa att dom skulle ta hand om mig extra nästa gång och ge mig lugnande.

En dag till gick,kände mig nervös och orolig! Skulle jag fixa det? Kan man gå emot sina fobier? Tänkte på känslan när nästippen nästan nådde taket av trumman, när syret kändes som det försvann. När lurarna kom på mina öron och huvudet kändes som bomull. När jag inte såg öppningen nertill och huvudet var ett par decimeter in i tunneln. NEJ TACK, över min döda kropp!!! När jag hörde mina egna hjärtslag som i ett eko och svetten rann. Fick inte heller röra mig och helst inte ens hosta.

Jag förstod att detta inte var något för mig, aldrig i livet att jag skulle göra om det :( Satt hemma och googlade på magnetkameror, jag var inte ensam, det var många som kände som jag. Varför finns då en sådan här apparat? Varför? Tänk på dom som är större än jag, väger mer mm, hur gör man med dom?

Sköterskan sa att det går jättebra, och alla upplever det olika! Jättebra??? Det måste ju bli som en kork i en flaska! Hur klara folk av det? Givetvis har dom då inte klaustrofobi som jag,det kan dom inte ha!

Efter timmar av googlande så såg jag på nätet "guds gåva", hehe! Det fanns en ÖPPEN magnetkamera i Stockholm! På Sabbatsbergssjukhus finns den enda öppna kamera i hela Sverige. Jag ringde direkt till röntgen och fick min remiss skickad dit. Så, nu äntligen har jag min tid den 11/12. Vilken skillnad! Att ha utrymme runt omkring, sen gör det ingenting att jag ligger under den(tror jag). Varför blev jag inte erbjuden denna när dom såg hur dåligt jag mådde? Kostar pengar förstås, men mitt frikort gäller så mig drabbar det inte. Så jag åker upp en dag innan, tar in på hotell och äter en god frukost. Sen infinner jag mig där i god tid! Hoppas det blir som jag tänkt mig, men det vet jag ju inte än! Jag behöver nog lite lugnande ändå om jag känner mig själv rätt! Hoppas det går vägen :)

Att inte unna någon annan!

Förstår inte den Svenska avundsjukan på ett eller annat sätt! Det är inte ofta man ser att någon VERKLIGEN blir glad för någons skull. Många vänder också "kappan efter vinden" på ett tråkigt sätt. Jag vill ju så gärna tro på människan, att det man säger verkligen menas.
Titta bara på dom här programmen,
Extreme Home Makeover .  När alla skriker: MOVE THAT BUS!!! Folk jublar för att grannen har ett nu  mycket finare hus än dom andra i området. Dom har dessutom fått en sprillans ny bil och den senaste teknologin i hela huset. Vem skulle stå bredvid och bli glad för sådant i Sverige?

Kan det verkligen vara så att dom är glada på "riktigt"? Ok, dessa människor som får hjälpen har trauman på olika sätt som cancer, ensamstående mm mm. Det jag funderat på är om dom verkligen har råd att bo i det nya fina huset, det är ju liksom inte gratis att bo heller. En annan sak är också, vill 4 åringen med små gulliga tapeter, en rutchkana och små prinsessklänningar ha det så när hon blir tonåring?

Jag kan vara glad när det ordnar upp sig för andra, men är det inte lite överdrivet att ge dom så mycket så att dom knappt uppskattar det?

Sådant här skulle väl ändå inte vara möjligt i Sverige? Visst ska man hjälpa folk med att hjälpa så man nästan stjälper? Blir man lyckligare när allt är tipp/topp? Hjälp dom, JA! Men hejda er.....och dela med er till flera som har det liknande! Dom kanske har något att lära av Sverige iaf :)

Sjukskriven!

Usch & fy vad detta är tråkigt! Att inte kunna jobba som vanligt. Har varit hemma nu till och från sen den 17 augusti. Har någon konstig ryggvärk med en djävulsk ischias. Har bättre dagar ibland och vissa är så dåliga att jag inte kommer upp ur sängen på hela dagen. Jag vet att jag måste hålla mig i rörelse, men det är lättare sagt än gjort!

Ryggen är ett mysterium :( Har ÄNTLIGEN fått tid till magnetröntgen, faktiskt lite nervös för detta samtidigt som det ska bli otroligt skönt att kanske få svar på vad det är som gör ont. Visst, jag har trotsat det onda och gått tillbaka till jobbet för att prova men har fått gå hem igen när jag har fått på gränsen till ryggskott. Känns just nu inte som någon mening att chansa när jag fortfarande har lika ont som i Augusti. Så jag får väl ha det så här till jag vet vad det är, men tråkigt är det :) Såg första isen igår på vattenpölarna, brr, vinterjackan på :)

Hösten har snart gått över till vinter

Oj, det här kändes konstigt! Att plötsligt glida in på bloggen för att kolla lägget. Tänkte för ett bra tag sen börja blogga igen efter uppehåll men insåg att det inte var läge då heller. Det måste liksom kännas bra och jag hoppas kunna ta upp det igen.

Denna bild tog jag under sommaren

Hösten är här med stormsteg, det har väl inte undgått någon.Rent ut sagt...fy f för höstens blåst och kyla. Färgerna som den för med sig är oändligt vackra, vilka skådespel i naturen. Har varit dålig i ryggen så alla fotodagar som jag planerat in har frusit inne. Är rädd att det nu är försent och alla löv har fallit ner.

Jag har fått hjälp att fixa mitt kök och vardagsrum till mycket bättre och med ganska enkla medel. Nästa inlägg får nog handla om det, för förändring blev det minsann :) Kram på er.....

Snart semester!

Bilden är tagen i Stadsparken Eskilstuna

Har inga planer för semestern. Tycker det är kul att göra spontana saker och inte planera så mycket. Jag tycker om Sverige på sommaren men tyvärr har ju inte vädret varit det bästa.

Jag slänger väl kameran på axeln och tar mig ut för nya bilder och unika tillfällen. Det är kul att fota, ett av mina största intressen faktiskt.

Det som är så kul är att som amatör utan konstens alla regler så tycker jag bilderna blir bättre och bättre. Vore inte kameran så "tung" så skulle jag ha med mig den överallt. Vissa bilder tar jag med Iphonen, dom kan bli helt ok dom med.

Idag har det varit ett riktigt regnväder för att igår vara ett fint men kvavt väder. Hörde åskan ett tag, det skulle behövas en rejäl urladdning, helt klart!

"Black Rock Grill"

Jag har ätit Black Rock på Å-Bryggan redan 6 ggr denna sommar. Jag är helt såld på denna maträtt. Ni som läst min blogg sen tidigare kanske vet att jag åt den 12 ggr förra semestern. Ja, jag vet...inte normalt kanske, men jag får abstinens över denna maträtt.

Ni som inte testat den än....gör det. Jag tar alltid samma såser och kött. Alltså...En 200 gr oxfilè, potatisgratäng, rödvinssky & bea (grönsaker tillkommer) Det finns alla möjliga variationen & såser. Kanske inte så billigt (250 kr) men helt klart värt pengarna. 

Köp en oxfilè i affären, det kostar det med. Detta är också ett trevligt sätt att umgås på. Stenen är ca 445 gr och håller värmen i ca 45 minuter. Du har varm mat hela tiden, vilket jag älskar. Ingen köttbit som kallnar och du steker den precis som du vill ha den.....

Låter det som något du vill prova....jag kommer definitivt äta den igen....försök hindra mig, haha 

Ha nu en bra söndagskväll....jag slappar och bara är. Ny arbetsdag imorgon...som sagt....snart semester ...bara en arbetsvecka kvar....

Systerdotters bal!

Fotade lite på fina baltjejer på Sundbyholmsslott : 2012-05-17

Systerdotter Daniella & Felicia

Daniella

Daniella & Felicia

Glada baltjejer!

Daniella

Felicia

Daniella med kavaljer!

Livet från den ljusa sidan!

"Saker och ting är utredda, jag har landat...var/ är ledsen över det som hände och kommer inte att få henne tillbaka! Vill inte att Tilda ska komma i kläm så hon får stanna hos honom. Eftersom han älskar henne lika mycket som jag så tror jag hon får det bra! Jag går vidare nu i livet...på mitt sätt! Punkt slut!"

Denna text har jag satt in på min F-B sida sätter även in den här i min blogg. Jag går alltså vidare nu. Bilen har jag blivit av med , äntligen efter ett ägarbyte, den gick  tillbaka till honom. Vill inte ha med bilen att göra. Han har varit här och hämtat sina sista saker och jag har betalat honom för saker som han har lämnat kvar. Känns som vi är överens. Han hade ju inte behövt ta med sig katten när han hämtade sina saker, det gjorde mig mycket ledsen. Jag har släppt Tilda nu och det är hans katt. Vill inte träffa henne, det river bara upp.

Just nu kämpar jag med att få ner mitt jätte höga blodtryck 185/125, inte bra alls trots att jag äter 2 olika sorters medicin för högt blodtryck. Fick högre dos hos läkaren samt urindrivande, hoppas det sjunker snart.

Bilden tog jag igår kväll på en av stans blomrabatter!

Idag ska jag till Sundbyholmsslott och titta på syrrans dotter Daniella som har sin bal. Jag ska försöka få några fina bilder, hoppas vädrets makter är med oss. Det ser skapligt ut och solglimtar då och då. Vad är inte en bal på slottet? Ha en fin dag!

Lägger ner för nu!

Jag har tappat lusten att blogga, tappat lusten med FB....jag skiter i det här för ett tag framöver! Jag vill vara ifred! Capish!

Många födelsedagar i familjen & släkten

Det är i år det händer! Vi har en massa jämna födelsedagar i släkten. Mamma fyller 75, min äldsta dotter fyller 30, syrrans dotter fyller 25, hennes andra dotter tar studenten, min son fyller 20 och jag & min tvillingbror  fyller 50. Herre min skapare, det blir mycket trevligheter framöver. Mina barn och jag har pratat om att åka till Spanien eller Kroatien efter sommaren. Vad jag själv ska hitta på på min födelsedag har jag ingen aning om, något blir det! Ser fram emot trevligheterna, jajamensan! Känns som pengarna kommer att rulla :)

Blir en trevlig sommar.....

Kattungen Tilda besökte jobbet idag!

Pensionärerna blev glada , personalen blev glada...vem blir inte glad när man ser en sådan här sötnos :) En kattungen gör knappt någon oberörd :)

Klimakteriets sidor!

Måste bara skriva om detta! Jag tillhör dom som kom i klimakteriet tidigt, redan vid 48 år ålder. I år blir jag 50, ingen ålder tycker jag , men ändå händer det en massa inom en. Hormonerna ändras, mensen hoppar och kroppen gör som den aldrig har gjort. Jag tillhör dom som är punktlig på dagen, alltid dag 27. Men när klimakteriet gjorde sig till känna så visste jag inte riktigt vad det innebar eller att det SKULLE innebära något annat än utebliven mens och svettningar ( det jag hört).

Oj, det är mycket mer än så....inte till det negativa utan bara det att ingen pratar om det....och då menar jag ingen! Dom jag har hört sagt någonting, då har det bara varit att dom svettas så förbannat.

Jag har svettats men inte "förbannat" mycket, mitt hår dryper inte av svett, vilket jag har sett hos andra. Jag tycker klimakteriet har varit skönt, liksom en annan ro i kroppen och en högre värmekänsla  än tidigare då jag alltid varit frusen. Detta ser jag som positivt hos mig själv vilket jag sa till en läkare. Hennes kommentar var  - Oj, det är första gången jag hört att någon har varit positiv till klimakteriet!

Varför inte om man mår som jag gör/gjort? En sak som jag tänkt på väldigt mycket , det är att man inte vet något om vad som händer med en. Att man kan få förändringar på olika sätt pga att hormonbalansen förändras.

Var på den rutinmässiga mammografin, noga med att gå dit. Allt var som vanlig,t inga konstigheter. Brukar emellanåt känna efter duschen på eventuella förändringar vilket jag nu gjorde även denna gång. Och...vad kände jag inte om en stor knöl, stor som en hasselnöt :( Tänkte inte så mycket på detta innan jag fick svar på mammografin om att dom ville se mig igen efter att dom sett en förändring :(

Min första tanke var att jag "visste det"...hade det liksom på känn, men ändå blev det som ett slag i ansiktet :(   2 hela veckor innan jag skulle tillbaka, suck! Två veckor att fundera och våndas :(
Idag 8/5, är det då dagen jag skulle dit! Det blev ny mammografi, säkert minst 7 bilder från det stället som var misstänksamt. Efteråt fick jag träffa en sköterska och en läkare. Jag fick lägga mig på en brits med en "kil" under ryggen och armen över huvudet för att han med ultraljud skulle se bra.

Jag sa redan att eftersom min mens "råkade" komma någon vecka innan så trodde jag att den nästan var borta , den jag känt. Läkaren sa att jag hade helt rätt, den hade minskat 2/3 delar sen förra mammografin. Det visade sig att det var en godartad cysta som var vätskefylld.
Han frågade om jag ville ta ett cellprov och det tackar man ju inte nej till. Samtidigt så tömde dom cystan på all vätska, och nu är den borta.

Provet dom tog var med en lång ihålig nål som fördes in på stället och sedan in i cystan. Detta var då inte det enklaste för läkaren som säkert stack in och försökte nå den ca 15 ggr. Efter att han misslyckats så tog han ut nålen och jag fick göra samma ingrepp igen. Efter ca 4 försök så lyckades han äntligen och cystan kunde tömmas. Jag tyckte knappt jag kände något, självklart känns det när man har en nål i sig men jag tycker nog att ett stick i fingret känns mer, haha  Jag vill kalla besöket för så gott som smärtfritt, men så har jag en väldigt hög smärttröskel också.

Jag var glad, mycket glad, har varit orolig och har haft svårt att koncentrera mig en tid. Detta var högsta vinsten, inget guld i världen kunde bräcka detta positiva svar. Livet har fått en ny vändning, småsaker blir så oviktiga när livet sätts på prov....jag älskar livet och cyklade därifrån med ett leende och ringde mina barn och närmaste som jag självklart har oroat.

"Livet pågår...glöm inte det"....en knöl man känner behöver inte betyda det värsta, även om det känns så! Kram och tack för ordet!

Kattungen Tilda är hemma!

Det var sorgset att se avskedet mellan Tildas syster och kattmamman. Det var som hon  kände på sig att det var nu flytten skulle ske. Vi stannade ett tag och fikade medans Tilda blev diad en sista gång av mamma katt och rentvättad över hela pälsen.

Tildas syster var inte heller sen med att ligga nära en sista gång och mysa med syrran.

Tilda (V) Agnes (H)

Visste redan från början att det inte skulle bli så enkelt med katten Kezo som finns hemma sedan 7 år tillbaka. Kezo fräste och morrade och tyckte inte alls om nytillskottet. Tilda gjorde en rundtur i lägenheten och utforskade det mesta. Lådan hittade hon nästan på en gång likaså maten. Hon morrar och låter när hon äter för att försvara maten. Tror jag det med tanke på att dom var 8 katter och 1 hund som "slogs" om maten, först till kvarn så att säga :)

Tilda såg sig i spegeln och undrade säkert vad det var för katt? Sköt rygg och raggen ställde sig för att sedan "blåsa" upp sig igen när hon fick syn på "Herrskapskatten" som såg ut som en stor svart puma i hallen.

Nu har Tilda varit hos oss ett dygn, natten gick bra. Hon är jättekelig och kryper gärna upp och lägger sig runt halsen. Hon sover mellan oss och känner sig trygg där.  Jag kan ju inte direkt säga att jag sovit bra inatt, trots att Tilda har gjort det. Blev väckt av andra katten som satt på byrån och skrek och ville ut. Normalt brukar Kezo komma fram och väcka mig men inte nu när jag hade en konkurrent bredvid mig i sängen.

Tilda har bra aptit!

Hon gillar att sova i sängen och vilken kattälskare smälter inte av att se denna randiga runda boll i vardagen :)

Det är mycket katt nu i bloggen, men förståeligt <3

Bättre dagar har funnits!

Ingen bra dag alls :( Har fått ett tråkigt besked och det mal i huvudet. Känner mig tom och som ett stort frågetecken....

Ledbruten!

Jag städade min lägenhet flera timmar igår. Det måste ju göras även om inte har den friska kroppen för det ändamålet. Har ju både fibromyalgi och konstant smärta i hela kroppen. Dubbelsidig Ischias är inte heller att leka med för att inte tala om min gikt i båda fötterna. Ja, man kan tro att man börjar närma sig 100, det är för jävligt rent ut sagt. Jag klagar det gör jag, inte till andra så mycket men det är mer min sambo som får höra när smärtan är som värst.
Det känns på något sätt bättre att få klaga av sig lite :)

Imorse blev jag bokad på Hemtjänsten, jag jobbar inte inom det området eftersom det är för många arbetsuppgifter som mina krämpor inte klarar, såsom städningar, handlingar och spring i trappor.
Det brukar bli inomhus när dom bokar mig de få ggr jag råkar hamna där, men idag blev det utomhus.

Omvårdnadsarbetet är helt ok men dessa jobbiga städningar hemma hos folk tar kål på mig. Verkligen tar slut på mig som människa. Givetvis åkte jag på en 2 timmars städ i slutet av arbetsdagen, pust & stön. Nu snackar vi grovstäd. Klarade mig nästan inte hem från jobbet idag och ingen cykel hade jag eftersom jag fick skjuts i morse. Det tog en timme att promenera hem vilket annars tar ca 15 minuter.

Sådan här smärta syns inte, andra ser inte att man lider :(  Folk hade nog höjt på ögonbrynen om jag hade haft hela kroppen inlindad i bandage men så är det ju inte. Smärtan mal inombords. Hur ska jag orka jobba i minst 15 år till?
Hela min efterm/ kväll blev förstörd av dagens arbete...blev sängliggande resten av dagen!

Så ....nu känns det bättre igen....att få klaga i bloggen.....:) Hoppas det känns bättre imorgon för då är det en ny arbetsdag med förhoppningsvis inga städ :)