|
Azlan en helt underbar kelig myskatt |
Gjorde ett tappert försök att skaffa en katt till. Katten jag hade bestämt mig för var skygg och fräste åt mig, den gick bort på en gång. Kollade runt bland dom andra katterna. En del var nyfikna andra drog sig undan. Men det fanns en röd katt som var en riktig "knähund" :) Den var kelig tillmötesgående och social.
Jag stod och tänkte länge, dom sa att jag kunde tinga den om jag ville tänka men jag bestämde mig att åka hem och tänka i lugn o ro. Redan i bilen kom tårarna....och plötsligt blev Wilma den enda jag kunde tänka på och tårarna sprutade ur mina ögon. Då gick det upp för mig att detta var för tidigt, kunde inte skaffa en ny katt under min sorg.
Jag behöver tid, inte ens säkert att jag skaffar en ny, ska njuta av min katt Kezo som har blivit helt förändrad och nästan tagit Wilmas plats i mitt liv. Hon gör saker som Wilma brukar göra och jag förstår nu mer än någonsin att Wilma tagit den största platsen här hemma när hon levde.
|
Elinas katt Fransis syster fanns kvar |
|
Nyfikna katter fanns i fönstret när vi kom :) |
Får nästan dåligt samvete fast jag vet att jag gett båda katterna kärlek efter vad dom önskat. Jag tror att Kezo automatiskt har dragit sig undan och hållit sig på sin kant när Wilma varit i närheten. Nu ser Kezo sin chans, tror då att det är en dålig idé att skaffa en ny familjemedlem. Tiden får ha sin gång....det visar sig om jag behöver ha en katt till i framtiden. Jag är ju inte utan :))
Här kommer en TröstTassKram! Man måste låta sorgen få sitt rum! En katt är lika ofattbart att mista som en nära vän!
SvaraRaderaKanske det här kan ge lite tröst: http://metrobloggen.se/wikipedia/farval_fran_din_katt/
TassKram Wikki
Tack Wikki, ska titta in på sidan! Ja, sorgen känns oändlig :( Kramar S
SvaraRadera