torsdag 17 november 2011

Min kära katt Wilma!

Sista bilden på Wilma på Strömsholm
I morse innan jag skulle jobba blev Wilma antagligen överkörd av en bil eller ramlat ner från hög höjd. Jag vet inte hur det gått till. Marko som jag är tillsammans med bar in katten i lägenheten. Det var några förbipasserande människor som sa att det låg en svart katt i buskarna och jamade. Såg direkt att det var allvarligt och ringde Strömsholm. Marko, som kör taxi, skjutsade mig dit och stannade med mig där. Vad skulle jag gjort utan honom, han var en klippa och jag ett vrak. Kunde inte tänka klart en sekund.

Röntgen , undersökningar mm, prognosen såg till en början skaplig ut men efter andra röntgen så visade det sig att Wilma hade roterat ryggraden rejält. Hon var så skadad invärtes att en CT-röntgen & operation inte skulle gjort någon skillnad.

Det tog ett tag innan jag förstod vad veterinären menade.....hon väntade på ett svar....vad ville hon? Efter en stunds tystnad så förstod jag att hon ville att jag skulle bestämma mig om avlivning. Minst 50.000 skulle allt gå på, overkligt mycket pengar för en normalinkomsttagare. Även om jag hade haft dom pengarna fick jag då höra att Wilma aldrig mera skulle kunna gå eller sköta sin "toalett". Valet blev då enkelt....för just Wilmas skull.

Denna katt har jag förlöst fram när Kezo skulle ha ungar, har ju kattmamman i livet. Wilma har också gett mig så mycket i dessa 4,5 år, sååå mycket att vissa inte kan förstå. Jag saknar min Wilma....så otroligt mycket....gråtattackerna är många.....

Lämnar nu över min älskade katt till katthimlen....hon är saknad....ett stort tomrum har infunnit sig....tack för dessa fina år min älskade katt....jag fanns där och höll dig i tassen och gav dig en puss på huvudet när du somnade in.....du fattas mig <3

Sov gott Wilma....puss

7 kommentarer:

  1. Tråkigt, mycket tråkigt...att missta en familjemedlem är svårt, mycket svårt...kram

    SvaraRadera
  2. Tack Gittan! Ja, en tung sorg, saknar min katt såååå......kram

    SvaraRadera
  3. Fina Wilma! Hon fick över fyra fina år hos dig, Sari! Alla katter har det inte så bra. Önskar dock att åren blivit flera! Jag är jätte leden för att Wilma inte längre finns och har gråtit floder för hennes och för din skull, ska du veta.Tiden läker inte alls alla sår, men man hittar en plats åt sorgen i sitt inre som med tiden mattas av.

    SvaraRadera
  4. Tack Paula! Det var fint skrivet! Ja, som du säger...tiden läker inte såren men mattas av. Kommer alltid att sakna Wilma och tänker på henne hela tiden....

    SvaraRadera
  5. Min katt blev oxå påkörd i onsdags 26/11.
    Kan inte sluta gråta :(
    Det är så tomt, så tomt hemma!
    Kram Anette

    SvaraRadera
  6. Hej Anette! Sorgen är enorm, viken förlust... Sjukskrivning var ett faktum för mig, visste inte hur jag skulle gå vidare. Det som hjälpt mig har varit att skriva i bloggen, göra en minnesplats, både hemma och ute. Gråtit floder av tårar för min älskade katt. Jag är ledsen med dig och förstår vad du går igenom. Styrkekramar till dig, fina minnen lever kvar...alltid...kram S

    SvaraRadera
  7. Gud så sorgligt,men fin berättelse! Jag förlorade min älskade katt Emil,bara för en knapp vecka sedan efter 14 fina år ihop,han blev svårt sjuk så fanns inget alternativ,nu är allt bara tomt,vill bara ha honom tillbaka.........

    Kram/ Monika.

    SvaraRadera