Svart-vit

Kommer så väl ihåg när jag var liten och mamma sa att hon köpt en ny tv. Tv:n som vi hade innan visade alla program i sv-vitt. Min bror och jag satt med spänning på golvet när den nya tv:n installerades. Den var stor och vitmålad. Tyckte att bara själva tv:n var snygg där den stod. Vissa program sändes i färg men dom flesta fortfarande i sv-vitt. Tittade i tidningen och valde ut programmen som visades i färg. Det spelade inte så stor roll vad det var för program det var färgen vi var ute efter. Hahaha, idag kan man skratta åt det och samtidigt få känslan av att man fanns till för 100 år sedan. Tänk vad utveckligen har gått framåt :)  Trodde knappt att man skulle finnas till på 2000 -talet . Trodde då att bilarna skulle köras på gator i luften och att allt skulle vara så mycket mer likt rymden. Men så är ju inte fallet och det är redan 10 år sedan vi passerade den magiska gränsen. När jag var ca 9 år hade min mormor ett fint hus vid Hosjön i Malmköping. En dag skulle huset renoveras på utsidan och jag skrev ett brev hur världen såg ut och andra intressanta saker. Skrev vad jag hette och min ålder och vem som bodde i huset. Brevet plastade jag in med omsorg och stoppade in mellan tegelstenarna i husets vägg. Huset murades om och jag vet att det ligger där. En dag kanske om huset rivs eller något annat händer , kanske någon hittar mitt brev. Jag kanske inte ens då är i livet, vad vet jag. Tycker att det känns som någon typ av flaskpost som någon främmande kommer att hitta, spännande, eller hur? :)

Ja, mycket har förändrats på både gott & ont! Som barn var jag jämt ute med kompisar, vi byggde kojor i skogen och var ute sent på vintrarna. Man ville aldrig gå in utan var ute så länge man fick. Sommrarna var evighetslånga och klockan tittade man sällan på. Tyckte det var bättre då :) Kompisgänget fanns där och ville man vara med någon så gick man hem till den personen och ringde på dörren. Inga mobiler där inte, haha. Tänk vad bra man klarade sig då, allting tog bara lite längre tid. Men tid hade man, all tid i världen. Är glad att jag varit med sen 60-talet. När vi flyttade till Sverige, var jag 3 år. Vi bodde 5 personer i 1 rok, hur var det möjligt kan man tycka, men har hittills inte fått några me`n, hehe Det var annat då, men det var bra på många sätt. Känner mig obekväm med tanken att tiden "rinner" iväg, det får inte gå så här fort....var är bromsen? Kram & godnatt vad ni nu än gör & befinner er :)