Sitter och tänker på det här med förhållande. Är det av egoism vi väljer ett samboförhållande eller är det för att det ser bäst ut i allmänhet? Hur många förhållande fungerar för att inte tala om giftemål ?. Man är två individer som ska lära känna varann på kort intensiv tid kanske, och redan då borde man förstå att det kommer att bli meningskiljaktigheter. Kär! Jag det är man ju när man fattar tycke för en annan människa, när man känner att det pirrar i magen och man har svårt att koncentrera sig och t.o.m äta. Man svävar på moln och alla eventuella varningssignaler går en snabbt förbi. Man har ju blivit bestulen på en del av sitt hjärta och plötsligt delar man det med en annan människa. Den personen har inte några speciella brister och du kan ligga brevid och bara titta på honom/henne i timmar. Tiden står liksom still och inför vänner blir man tråkig när man hellre vill vara hemma och låsa in sig med sin partner. Jag brukar ge det ett par månader.
Efter den tiden hör man och ser saker som man aldrig har reflekterat över tidigare. Faaan, vad han smaskar! Som ett exempel! Det hörde man då också i början men man brydde sig inte för man var uppslukad av att bara vara. Man såg honom som i ett skimmer av guld och allt var bara så ok! Man börjar irritera sig på saker, han kanske alltid har gjort så men nu känns det inte riktigt ok. Varför är det så? Man kanske bråkar och säger sårande ord till varann, den tanken fanns inte där från början. Jag säger inte att så är alltid fallet men gör man inte sig till för varann för att visa upp sina allra bästa sidor? Klart man gör, annars skulle väl ingen vilja ha en, eller? Många förhållande låter så problemfria men så hör man plötskigt att två personer som man aldrig trodde, ska separera! Ja, det är just det! Man pratar inte om sina problem, ingen har med dom att göra, men så mår man som man mår också. Man ska vara rädda om varann och inte ta varann för givet, en dag kanske man inte finns där längre och då är det banne mig försent! Här och just nu ska vi vara, se vad du har och behandla ditt förhållande med respekt och kärlek, det tror jag är ett bra recept! När gav du din "fru" en blomma sist? Eller kanske en oförväntad kram el en komplimang? Testa, lovar att det uppskattas, kramar
Hej gumman!
SvaraRaderaDu skriver så otroligt bra, vännen!! Det är en ära att få läsa dina tankar och funderingar. Du skriver nåt och jag nickar instämmande och ibland skrattar jag, när du skrivit nåt roligt.
Sluta inte skriva!! Det är härligt att läsa din blogg, även om jag inte alltid kommenterar.
Bamsekram
Tina
Tack vännen! Det blev jag glad för :) Ibland kliar det i fingrarna och ibland är det bloggtorka. Men det är otroligt befriande att få skriva :) Bamsekram tillbaka / Sari
SvaraRadera