Att falla pladask!

Detta gjorde jag för en man för ett antal år sedan. Killen hade allt, hyfs, lagom romantik, noga med sitt utseende (hel&ren), var artig, satt mig i det främsta rummet mm. Man kunde tro att han läst min "hemliga dagbok" om jag hade haft någon. Vi var ruskigt lika till sättet och vi tyckte om att göra allt tillsammans. Kommer ihåg att jag tänkte att det här är för bra för att vara sant. Tänker man så , så är det oftast "för bra för att vara sant". Han måste ha plöjt genom böcker eller så var han som Mel Gibson i filmen "Vad kvinnor vill ha"

Den här mannen var ruskigt perfekt. Han lagade goda middagar med tända ljus , bjöd ut mig, hämtade mig med bilen...ja, you name it! Jag var upp över öronen förälskad. Vi förlovade oss och här dög det inte med vilken ring som helst utan en ring för närmare 8000 kr( bara min ring).

Rött & vitt guld med diamanter!

Jag kommer ihåg att jag tittade på billigare ringar men endast det bästa nog dög till honom så, så fick det bli. Han köpte presenter till mig när jag fyllde, b.l.a en dvd eftersom min hade gått sönder. Jag tycker hellre om att ge än att få presenter så det här kändes lite knäppt för mig. Men jag behövde en dvd för våra filmkvällar så jag blev glad för den.

En dag utan förvarning eller att jag fyllde kom han hem till mig med ett kraftigt silverhalsband med små symboler man kunde hänga på. Han hade valt dom med omsorg sa han. Den ena symbolen var en "uggla" ( han tyckte jag var vaken för länge på kvällarna) Den andra var en "gubbe" eftersom han såg sig själv som en sån) Den tredje var en  "rund boll" med massor av glittrande strasstenar som skulle symbolisera mig? Visste inte vad jag skulle säga, kände bara obehag eftersom han inte tyckte att han var värd mig och ville visa detta genom symboler.

Tiden gick och det började hända konstiga saker! Han slutade att komma hem till mig för att han tyckte det var min tur. Han tyckte jag skulle ta tåget till honom när jag jobbade kväll och skulle börja 7 dagen efter. Han slutade att svara i mobilen och sa att jag fick minsann vänta tills han hade tid och lust att svara. Han tillät mig inte att ha egna pengar utan jag skulle klara mig på dom jag fick av honom. Han förstörde våran semester genom att "hoppa i kanalen" och skulle göra slut på sitt liv. Han hoppade inte utan försvann under bron, det var då jag fick nog!!!

Rent ut sagt, var kommer dom ifrån, dom som är så här? Finns det en annan planet där dom alla borde höra hemma? Vad trodde han? Att jag skulle förlåta honom efter att han bett om ursäkt! Resan hem var en mardröm och likaså när vi kom hem. Skulle åka hem till honom och göra slut med syrran sa ifrån på skarpen. Killen var ju skadad och labil. Jag tog beslutet att göra slut via sms. Han tog sig mitt i natten "full", med sin dotter som chaufför, till Eskilstuna. Här hemma tog han ett rejält stryptag runt min hals men jag fick hjälp av grannar.

Livet kändes som ett mörker :(

Jag såg aldrig den mannen igen men vet att flera har råkat ut för honom och att han idag är förlovad. Jag bestämde mig för att inte göra en anmälan för att få det så lugnt som möjligt. Tänkte att om jag gör det så kanske jag inte bli av med honom. Tycker bara synd om hans nuvarande som jag inte vet vem det är, vill inte heller veta. 

Jag är glad att hela den här historien utspelar sig på endast 2 månader. Tack och lov att han visade sitt rätta "jag" så tidigt. Han lurade inte bara mig utan hela min familj och släkt. Han var/är en narcissistisk människa med djupa störningar, tack och lov att jag kom där ifrån ! Det står ju inte direkt i pannan på folk som inte är "normala", önskar honom inte välgång i livet :(    Så kan det gå ! ( Ps, när jag gjorde slut tog han tillbaka alla presenter jag fått av honom, jag gav dom med glädje). 

Puss&kram på er , ta hand om varandra !